Tja Tja bloggen!

Tog 9 månaders brickan i onsdags, känns ju lite mer mäktigare än vad man trott. 9 månader clean och jag var sen med att börja jobba i stegen, sen? Enligt vem?😮 Nej men jobbar i NA stegen iallafall och får insikt i livet. Det kunde man inte tro om mig. Jag gick ju först Celebraty Recovery med steg i deras böcker men gruppen löstes upp av många anledningar och jag kände jag behövde få arbeta i steg för att känna någon slags arbete med nykter tid. 
Det är svårt med mål när det kommer till beroende. Det finns inget slutgiltligt mål, inte som när man jobbar på ett jobb och arbetar från grunden till slutresultalt. Så därför jag kände att få brickan ändå kändes som ett litet mål. Nästa bricka är på 1 år så den vill man ju också ha xD
 

NA Steg 2

Steg 2.

”Vi kom till tro på att en kraft starkare än vi själva kunde ge oss vårt förstånd tillbaka.”

Steg ett berövar oss våra illusioner om beroendet: steg två ger oss hopp om tillfriskande. Det andra steget säger oss att det vi fått reda på om vårt beroende i första steget inte är slutet på historien. Smärtan och vansinnet vi har levt med är inte nödvändigt, säger steg två. De kan lättas och med tiden kan vi lära oss att leva utan detta, genom att arbeta med NAs tolv steg. Det andra steget fyller det tomrum vi känner när vi avslutat steg ett. Då vi närmar oss steg två börjar vi överväga att kanske, bara kanske, finns det en kraft starkare än oss själva – en kraft som kan läka vår smärta, stilla vår förvirring och ge oss vårt förstånd tillbaka.

 


Hopp

1.   Vad har jag hopp om idag?

Vansinne

2.   Trodde jag att jag kunde kontrollera mitt användande? Vilka var en del av mina erfarenheter av detta och på vilket sätt var mina ansträngningar inte framgångsrika?

3.   Vad gjorde jag som jag knappt kan tro att jag gjorde när jag ser tillbaka? Försatte jag mig i farliga situationer för att få tag på droger? Betedde jag mig på sätt som jag skäms över nu? Hurdana var dessa situationer?

4.   Fattade jag vansinniga beslut som ett resultat av mitt beroende? Slutade jag arbeten, lämnade vänner eller andra relationer, eller gav jag upp andra mål utan någon annan anledning än att sådant kom i vägen för mitt användande?

5.   Skadade jag någonsin fysiskt mig själv eller någon annan i mitt beroende?

 

Vansinne är en förlust av vårt perspektiv och vårt sinne för proportioner. Vi kan till exempel tycka att våra personliga problem är viktigare än någon annans, men i själva verket är vi kanske inte alls förmögna att ta hänsyn till andra människors behov. Små problem blir stora katastrofer. Våra liv kommer ur balans. En del uppenbara exempel på vansinnigt tänkande är att tro att vi kan förbli drogfria av oss själva eller att tro att vårt enda problem var att använda droger och att allt är bra nu, när vi är drogfria. I NA beskrivs ofta vansinne som tron på att vi kan ta till något utanföross själva – droger, makt, sex, mat- för att fixa det som är fel inom oss: våra känslor.

 

6.   På vilket sätt har jag reagerat för starkt eller för svagt på saker och ting?

7.   På vilket sätt har mitt liv blivit obalanserat?

8.   På vilka sätt säger mig mitt vansinne att någonting utanför mig själv kan göra mig hel eller lösa alla mina problem? Att använda droger? Tvångsmässigt spelande, ätande eller sökande efter sex? Något annat?

9.   Är en del av mitt vansinne att tro att symtomen på mitt beroende (att använda droger eller någon annan yttring) är mitt enda problem?

Vansinne – vi gör samma misstag om och om igen till och med när vi är helt medvetna om vad resultaten kommer att bli. Kanske lider vi så mycket att vi inte bryr oss om konsekvenserna eller antar att handlandet efter en besatthet på något sätt är värt priset.

10.             När vi handlat efter en besatthet, trots att vi visste vilka resultaten skulle bli, vad kände och tänkte vi innan? Vad var det som fick oss att gå vidare och göra det?

Att komma till tro
Diskussionen ovan ger flera anledningar till att vi kan ha svårt med det här steget. Det kan finnas fler. Det är viktigt för oss att identifiera och komma över hinder som kan förhindra oss att komma till tro.

11.             Har jag några rädslor för att komma till tro? Vilka är det?

12.             Har jag några andra hinder som gör det svårt för mig att tro? Vilka är det?

13.             Vad innebär frasen ”vi kom till tro..” för mig?

Som beroende är vi benägna att vilja att allting händer omedelbart. Men det är viktigt att komma ihåg att steg två är en process, inte en händelse.

14.             Har jag någonsin trott på någonting som jag inte hade påtagliga bevis för? Hur var den erfarenheten?

15.             Vilka erfarenheter har jag hört andra tillfrisknande beroende dela med sig av när det gäller processen att komma till tro? Har jag provat några av dem i mitt liv?

16.             Vad tror jag på?

17.             På vilket sätt har min tro vuxit medan jag varit i tillfrisknandet?

18.             Har jag problem att acceptera att det finns en kraft eller krafter som är starkare än jag själv?

19.             Vad finns det för något som är starkare än jag?

20.             Kan en kraft starkare än jag själv hjälpa mig att förbli drogfri? På vilket sätt?

21.             Kan en kraft starkare än jag själv hjälpa mig att tillfriskna? På vilket sätt?

Hur mäktig behöver en kraft starkare än oss själva vara? Svaret på den frågan är enkelt. Vårt beroende, som en negativ kraft, var utan tvekan starkare än vi var. Vårt beroende ledde oss längs en väg av vansinne och gav upphov till att vi handlade på sätt vi inte ville. Vi behöver något för att bekämpa det, något som åtminstone är lika mäktigt som vårt beroende.

många beroende har funnit att det är till hjälp att identifiera vad en kraft starkare än vi själva inte är, innan vi identifiera vad den är. Dessutom kan att titta på vad en kraft starkare än vi själva kan göra för oss, hjälpa oss att börja upptäcka mer om den kraften. Vi behöver faktiskt inte ha någon förståelse alls för en kraft starkare än vi själva för att kunna använda den kraften för att förbli drogfria och söka tillfrisknandet.

22.             Vilka bevis har jag på att en högre makt verkar i mitt liv?

23.             Vilka är egenskaperna min högre makt inte har?

24.             Vilka är egenskaper har min högre makt?

Få vårt förstånd tillbaka.
Det fungerar; hur och varför definierar termen ”få tillbaka” som att ”förändras till en punkt där beroendet och dess åtföljande vansinne inte kontrollerar våra liv”. Vi finner att precis som vårt vansinne var uppenbart i vår förlust av perspektiv och känsla för proportioner, kan vi se vansinne i våra liv när vi börjar utveckla ett perspektiv som låter oss fatta bättre beslut. Vi finner att vi har valmöjlighet beträffande hur vi ska handla. Vi börjar ha mognaden och förståndet att sakta ned och överväga alla aspekter av en situation innan vi handlar. Naturligtvis kommer våra liv att förändras. De flesta av oss har inga svårigheter att identifiera förståendet i våra liv när vi jämför vårt användande med vårt tidiga tillfrisknande, vårt tidiga tillfrisknande med en viss tids drogfrihet och en viss tids drogfrihet med långvarigt tillfriskande. Allt detta är en process och vårt behov av att få vårt förstånd tillbaka kommer att förändras med tiden. När vi är nya i programmet innebär att få vårt förstånd tillbaka troligen att inte längre behöva använda och när det sker kommer kanske en del av det vansinne som direkt och uppenbart är bundet till vårt användande att upphöra. Om vi varit i tillfrisknandet en viss tid kanske vi finner att vi inte har några problem med att tro att en kraft större än vår själva kan hjälpa oss att bli drogfria, men vi kanske inte har beaktat vad det innebär att återfå vårt förstånd förutom att förbli drogfria. Då vi växer i vårt tillfriskande är det mycket viktigt att vår uppfattning om innebörden av ”förstånd” också växer.

25.             Vad är några exempel på det jag betraktar som förstånd?

26.             Vilka förändringar i mitt tänkande och beteende är nödvändiga för att återfå mitt förstånd?

27.             Inom vilka områden av mitt liv behöver jag förstånd nu?

28.             På vilket sätt är återfående en process?

29.             Hur kommer arbetet med resten av stegen att hjälpa mig få mitt förstånd tillbaka?

30.             Hur har jag redan fått mitt förstånd tillbaka i mitt tillfriskande?

En del av oss kanske har orealistiska förväntningar på att få förståndet tillbaka. Vi kanske tror att vi aldrig ska bli arga igen eller att vi omedelbart, när vi börjar arbeta med detta steg, hela tiden beter oss perfekt och aldrig har några mer problem med besattheter, känslomässigt kaos eller obalans i våra liv. Den här beskrivningen kanske verkar extrem, men om vi finner att vi är besvikna på vår personliga tillväxt i tillfrisknandet eller på den tid det tar att ”få vårt förstånd tillbaka”, kan vi känna igen en del av våra uppfattningar i denna beskrivning. De flesta av oss har funnit att vi vinner mest sinnesro genom att släppa taget om alla förväntningar vi kanske har om hur vårt tillfriskande fortskrider.

 

31.             Vilka förväntningar har jag på att få mitt förstånd tillbaka? Är de realistiska eller orealistiska?

32.               Motsvaras mina realistiska förväntningar på hur mitt tillfriskande fortskrider eller ej? Förstår jag att tillfrisknandet sker över tid, inte över en natt?

33.             Att finna att vi kan handla förståndigt, om så bara en enda gång, i en situation som vi aldrig förr kunnat handskas med framgångsrikt är tecken på förstånd. Har jag haft sådana erfarenheter i mitt tillfriskande? Vilka var det?

 

Andliga principer
I det andra steget ska vi fokusera på öppet sinnelag, villighet, tro, tillit och ödmjukhet. Principen om öppet sinnelag som vi finner i det andra steget uppkommer ur förståelsen av att vi inte kan tillfriskna på egen hand, att vi behöver något slags hjälp. Den fortsätter med öppnandet av vårt sinne för tron att hjälp är möjlig för oss. Det spelar ingen roll om vi har någon uppfattning om hur denna kraft starkare än oss själva ska hjälpa, bara att vi tror att det är möjligt.

34.             Varför är det så skadligt för mitt tillfriskande att ha ett slutet sinne?

35.             På vilket sätt visar jag ett öppet sinnelag i mitt liv idag?

36.             På vilka andra sätt har mitt liv förändrats under mitt tillfriskande? Tror jag att mer förändring är möjlig?

Att tillämpa villighetens princip i det andra steget kan börja enkelt. Till en början kanske vi bara går på möten och lyssnar på andra tillfriskande beroende som delar med sig om sina erfarenheter av detta steg. Sedan kan vi börja tillämpa det vi hör på vårt tillfriskande. Naturligtvis ber vi vår sponsor vägleda oss.

37.             Vad är jag villig att göra för att få mitt förstånd tillbaka?

38.             Finns det något jag nu är villig att göra som jag tidigare var ovillig att göra? Vad är det?

Vi kan inte bara sitta och vänta på att få en känsla av tro när vi arbetar med steg två. Vi måste arbeta på det. Ett av de förslag som har fungerat för många av oss är att vi ”handla som om” vi hade tro. Det innebär inte att vi ska oärliga mot oss själva. Vi behöver inte ljuga för vår sponsor eller någon annan om var vi är i detta steg. Vi gör inte det här för att låta bra eller göra ett gott intryck. Att ”handla som om” innebär bara att leva som om vi tror att det vi hoppas på kommer att hända. I det andra steget, skulle detta betyda att leva som om vi förväntar oss att få vårt förstånd tillbaka. Det finns olika sätt detta kan fungera på i våra individuella liv. Många medlemmar föreslår att vi kan börja ”handla som om” genom att regelbundet gå på möten och ta emot anvisningar från vår sponsor.

 39.             Vilka handlingar har jag utfört som visar min tro?

 40.             Hur har min tro vuxit?

 41.             Har jag kunna göra upp planer i tron att mitt beroende inte kommer stå i vägen?


Att tillämpa tillitens princip kan kräva att vi kommer över en känsla av rädsla inför processen att få vårt förstånd tillbaka. Till och med om vi varit drogfria bara en kort tid, har vi sannolikt redan erfarit en del känslomässig smärta när vi vuxit i tillfrisknandet. Vi kanske är rädda att det ska komma mer smärta. I en mening har vi rätt i det: det kommer att komma mer smärta. Men inget av den kommer dock att vara mer än vi kan stå ut med, och inget av den behöver vi bära ensam. Om vi kan utveckla vår känsla av tillit till tillfrisknandets process och till en kraft starkare än vi själva, kan vi gå igenom de smärtsamma tiderna i vårt tillfrisknande. Vi kommer att veta att det som väntar på andra sidan kommer att vara mer än bara ytlig lycka, det kommer att bli en grundläggande omvandling som gör våra liv mer tillfriskande på en djupare nivå.

 42.             Vilka rädslor har jag som står i vägen för min tillit?

 43.             Vad behöver jag göra för att släppa taget om dessa rädslor?

 44.             Vilka handlingar utför jag som visar min tillit till tillfrisknandets process och en kraft starkare än jag själv?


ödmjukhetens princip kommer från vårt erkännande av att det finns en kraft starkare än vi själva. För de flesta av oss är det en oerhörd kamp att sluta lita till vårt eget tänkande och börja be om hjälp, men när vi gör det har vi börjat tillämpa ödmjukhetens princip som finns i andra steget.

 45.             Har jag sökt hjälp av en kraft stakare än jag själv idag? På vilket sätt?

 46.             Har jag sökt hjälp av min sponsor, gått på möten och sträckt fram handen till andra tillfrisknande beroenden? Hur blev resultaten?


Att gå vidare.
när vi blir redo att gå vidare till steg tre, kommer vi att vilja titta på vad vi uppnått med att arbeta i steg två. Att skriva om vår förståelse av varje steg när vi förbereder oss för att gå vidare kommer att hjälpa oss att internalisera de andliga principer förknippade med det.

 47.             Vilka handlingar kan jag utföra som kommer att hjälpa mig på vägen i processen att komma till tro?

 48.             Vad gör jag för att komma över alla orealistiska förväntningar jag kan ha om att få mitt förstånd tillbaka?

 49.             Vilken är min förståelse av steg två?

 50.             Hur har min tidigare kunskap och erfarenhet påverkat mitt arbete med detta steg?


När vi går vidare till steg tre stiger sannolikt en känsla av hopp i vår ande. Även om vi inte ör nya i tillfrisknandet har vi just stärkt vår kunskap om att tillfrisknande tillväxt och förändring inte bara är möjligt, utan oundvikligt när vi gör ansträngningen att arbeta med stegen. Vi kan se möjligheten till lättnad från den särskilda sorts vansinne vi senast fångats i av vår sjukdom. Vi har troligen redan börjat erfara en del frihet. Vi börjar befrias från det blinda jagandet av vårt vansinne. Vi har utforskat vårt vansinne och har börjat få tillit till att en kraft starkare än vi själva befriar oss från att tvingas fortsätta längs samma väg. Vi börjar befrias från våra illusioner. Vi behöver inte längre kämpa för att hålla vårt beroende hemligt eller isolera oss för att dölja vårt vansinne. Vi har sett hur programmet har fungerat för andra och vi har upptäckt att det börjar fungera för oss också. Genom vår nyfunna tro uppnår vi villigheten att gå vidare med handling och arbeta med steg tre.




Taggar: FRÅGOR, NA, NASTEG2, STEG2;

NA Steg 1

Steg 1. 

“Vi erkände att vi var maktlösa inför vårt beroende, att våra liv hade blivit ohanterliga.” 
 
Beroendesjukdomen 

1.    Vad innebär “beroendesjukomen” för mig?  

2.    Har min sjukdom varit aktiv nyligen? På vilket sätt? 

3.    Hur är det när jag är besatt av något? Följer mitt tänkande ett mönster? Beskriv. 

4.    När en tanke går upp för mig, agerar jag då omedelbart på den utan att överväga konsekvenserna? På vilka andra sätt beter jag mig tvångsmässigt? 

5.    Hur påverkar den självcentrerade delen av min sjukdom mitt liv och livet för dem omkring mig? 

6.    Hur har min sjukdom påverkat mig fysiskt? Psykiskt? Andligt? Känslomässigt?  

Vårt beroende kan yttra sig på olika sätt. När vi först kommer till NA är vårt problem, givetvis, droger. Längre fram, kan vi märka att beroendet härjar i våra liv på hur många sätt som helst. 

7.         Vilket är det specifika sätt min sjukdom har yttrat sig på under den senaste tiden? 

8.         Har jag varit besatt av en person, plats eller sak? Hur har det i så fall stått i vägen för mina relationer till andra? På vilka andra sätt har jag påverkats psykiskt, fysiskt, andligt och känslomässigt av denna besatthet? 
 
                                                  Förnekelse 

9.         Har jag angett trovärdiga men osanna anledningar till mitt beteende? Vilka har det varit?  

10.     Har jag tvångsmässigt handlat efter en besatthet, och sedan handlat som om jag faktiskt planerat att handla på det sättet? När hände det?  

11.     Hur har jag skyllt mitt beteende på andra människor?  

12.     På vilket sätt har jag jämfört mitt beroende med andras beroende? Är mitt beroende “illa nog” om jag inte jämför det med någon annans? 

13.     Jämför jag en nuvarande yttring av mitt beroende med hur mitt liv var innan jag blev drogfri? Plågas jag av tankar på att jag borde veta bättre? 

14.     Har jag tänkt att jag har tillräckligt med information om beroende och tillfrisknandet för att få kontroll över mitt beteende innan det går över styr? 

15.     Undviker jag att handla på grund av skamkänslor som kommer när jag möter resultaten av mitt beroende? Undviker jag att handla därför att jag är orolig för vad andra ska tänka?  

 

 

Förtvivlan och isolering

16.     Vilken kris förde mig till tillfrisknandet?  

17.     Vilken situation ledde mig till att formellt arbeta med steg ett? 

18.     När insåg jag först att mitt beroende var ett problem? Försökte jag att rätta till det? Iså fall hur? Om inte, varför inte? 

 

Maktlöshet

19.     Exakt vad är jag maktlös inför?  

20.     Jag har gjort saker medan jag handlat efter mitt beroende som jag aldrig skulle göra när jag fokuserar på tillfrisknandet. Vad?

21.     Vad har jag, för att upprätthålla mitt beroende, gjort som gick helt emot alla mina övertygelser och värderingar?

22.     Hur förändras min personlighet när jag handlar efter mitt beroende? (till exempel: blir jag arrogant? Självcentrerad? På dåligt humör? Passiv till den grad att jag inte kan skydda mig själv? Manipulativ? Gnällig?)

23.     Manipulerar jag andra människor för att upprätthålla mitt beroende? På vilket sätt?

24.     Har jag försökt sluta använda och funnit att jag inte kunde det? Har jag på egen hand slutat använda och funnit att mitt liv var så smärtsamt utan droger att min avhållsamhet inte varade särskilt länge? Hur var det under dessa tider?

25.     På vilket sätt har mitt beroende fått mig att skada mig själv och andra?

Ohanterligt: Det första steget ber oss att erkänna två saker: 1. Att vi är maktlösa över vårt beroende, och 2. Att våra liv har blivit ohanterliga. Vi skulle faktiskt få svårt att erkänna en av dem, utan att samtidigt erkänna den andra. Vår ohanterlighet är det yttre tecknet på vår maktlöshet. Det finns två generella typer av ohanterlighet; yttre ohanterligt, det slag som kan ses av andra och inre eller personligohanterlighet. Yttre ohanterlighet identifieras ofta genom sådant som gripande, förlust av jobb och familjeproblem. Inre eller personlig ohanterlighet identifieras ofta genom osunda eller osanna trossystem om oss själva, världen vi lever i och människorna i våra liv. Vi kanske tror att vi är värdelösa. Vi kanske tror att världen roterar kring oss - inte bara att den borde , utan att den faktiskt gör det. Vi kanske tror att det egentligen inte är vårt jobb att ta hand om oss själva, någon annan borde göra det. Vi kanske tror att det ansvar en vanlig människa naturligt tar är en alltför stor börda för oss. Vi kanske reagerar för starkt eller för svagt på händelser i våra liv. Känslomässigt instabilitet är ofta ett av de mest uppenbara sätten för oss att identifiera personlig ohanterlighet.

26.     Vad innebär ohanterligt för mig?

27.     Har jag någonsin gripits av polisen eller haft rättsliga problem som ett resultat av mitt beroende? Har jag någonsin gjort något jag skulle kunnat bli gripen för om jag hade åkt fast? Vad har det varit?

28.     Vilka problem har jag haft på arbetet eller i skolan på grund av mitt beroende?

29.     Vilka problem har jag haft med min familj som ett resultat av mitt beroende?

30.     Vilka problem har jag haft med mina vänner som ett resultat av mitt beroende?

31.     Envisas jag med att få det på mitt eget sätt? Vilken inverkan har detta haft på mina relationer?

32.     Tar jag hänsyn till andras behov? Vilken inverkan har min brist på hänsyn haft på mina relationer?

33.     Tar jag ansvar för mitt liv och mina handlingar? Kan jag utföra mina dagliga förpliktelser utan att bli överväldigad? Hur har detta påverkat mitt liv?

34.     Bryter jag ihop så fort det inte går som planerat? Hur har detta påverkat mitt liv?

35.     Tar jag varje svårighet i livet som en personlig förolämpning? Hur har detta påverkat mitt liv?

36.     Upprätthåller jag en krisinriktad mentalitet och reagerar på varje situation med panik? Hur har detta påverkat mitt liv?

37.     Nonchalerar jag tecken på att något kan vara allvarligt fel med min hälsa eller mina barn, och tror att det nog ordnar sig på något sätt? Beskriv.

38.     När jag varit i verklig fara, har jag antingen varit likgiltig inför denna fara eller på något sätt oförmögen att skydda mig, som ett resultat av mitt beroende? Beskriv.

39.     Har jag någonsin skadat någon som ett resultat av mitt beroende? Beskriv.

40.     Har jag humörsutbrott eller reagerat på mina känslor på andra sätt som sänker min självrespekt eller känsla av värdighet? Beskriv.

41.     Tog jag droger eller handlade efter mitt beroende för att förändra eller trycka undan mina känslor? Vad försökte jag förändra eller trycka undan? 

Invändningar.
Reserverat för återfall. Vi kanske tror att det finns något vi bara inte kan möta drogfria – en allvarlig sjukdom, eller en älskad persons död – och planerar att använda om det någonsin händer. Vi kanske tror att sedan vi uppnått något mål, tjänat en viss summa pengar, eller varit drogfria ett visst antal år, då kommer vi kunna kontrollera vårt användande. Invändningar är vanligen undanstoppade längst bak i våra sinnen, vi är inte fullt medvetna om dem. Det är väsentligt att vi belyser alla invändningar vi kan ha och upphäver dem – här och nu.

42.     Har jag accepterat min sjukdoms fullständiga omfång?

43.     Tror jag att jag kan umgås med de människor som är förknippade med mitt beroende? Kan jag fortfarande gå till de platser där jag använde? Tror jag att det är klokt att omge mig med droger och tillbehör, bara för att ”påminna mig” eller pröva mitt tillfriskande? I så fall,  varför?

44.     Är det något jag tror att jag inte kan gå igenom drogfri, någon händelse som kan inträffa som kommer att vara så smärtsam att jag kommer att vara tvungen att använda för att överleva smärtan?

45.     Tror jag att jag, med en viss drogfri tid, eller under andra omständigheter i livet, skulle kunna kontrollera mitt användande?

46.     Vilka invändningar håller jag fortfarande fast vid?

Kapitulation
Det är en enorm skillnad mellan uppgivenhet och kapitulation. Uppgivenhet är det när vi har insett att vi är beroende, men ännu inte accepterat tillfrisknandet som lösningen på våra problem. Vi kanske trodde att det var vårt öde att vara beroende, att leva och dö i vårt beroende. Kapitulation är å andra sidan det som händer när vi har accepterat första steget som något som är sant för oss och accepterat att tillfrisknandet är lösningen. Vi vill inte att våra liv ska vara som de varit. Vi vill inte fortsätta att känna som vi känt.

47.     Vad är jag rädd för när det gäller begreppet kapitulation, om något?

48.     Vad är det som övertygar mig om att jag inte längre kan använda med framgång?

49.     Accepterar jag att jag aldrig återfår kontroll ens efter en lång tids avhållsamhet?

50.     Kan jag börja mitt tillfriskande utan en fullständig kapitulation?

51.     Hur skulle mitt liv vara om jag kapitulerade fullständigt?

52.     Kan jag gå vidare i mitt tillfriskande utan fullständig kapitulation?

Andliga principer
i det första steget ska vi fokusera på ärlighet, öppet sinnelag, villighet, ödmjukhet och acceptans. Tillämpandet av ärlighetens princip börjar från det första steget med att erkänna sanningen om vårt beroende, och fortsätter med tillämpandet av ärlighet på daglig grund. När vi säger ”jag är en beroende” på ett möte, kan det vara det första verkligt sanna uttalande vi gjort på länge. Vi börjar bli ärliga mot oss själva, och därmed mot andra människor.

53.     Om jag har tänkt på att använda eller handla efter mitt beroende på något annat sätt, har jag då delat med mig av detta till min sponsor eller berättat det för någon annan?

54.     Har jag förblivit i kontakt med min sjukdoms verklighet oavsett hur länge jag varit fri från aktivt beroende?

55.     Har jag märkt att nu när jag inte längre behöver dölja mitt beroende, behöver jag inte längre ljuga som jag gjorde? Uppskattar jag den frihet som följer av detta?

 På vilka andra sätt har jag börjat vara ärlig i mitt tillfriskande?

Att tillämpa principen öppet sinnelag i steg ett innebär mest att vara beredd att tro på att det kan finnas ett annat sätt att leva och att vara villig att prova det sättet. Det spelar ingen roll att vi inte kan se varje detalj av vad det sättet kan vara eller att det kan vara helt olikt allt vi hört talas om förut, det som betyder något är att vi inte begränsar oss eller vårt tänkande. Ibland kan vi höra NA-medlemmar som säger saker som låter helt tokigt för oss, som ”kapitulera för att vinna” eller förslag om att be för någon vi harmas på. Vi visar öppet sinnelag när vi inte avvisar detta utan att ha provat det.

56.              Vad har jag hört i tillfrisknandet som jag har svårt att tro på? Har jag bett min sponsor eller den jag hörde säga det att förklara för mig?

57.              På vilka sätt tillämpar jag öppet sinnelag?

Villighetens princip som finns i första steget kan tillämpas på olika sätt. När vi först börjar tänka på tillfrisknandet tvivlar många av oss antingen på att det är möjligt för oss eller förstår helt enkelt inte hur det ska fungera, men vi fortsätter ändå med det första steget och det är vår första erfarenhet av villighet. Att göra varje handling som hjälper oss i tillfrisknandet visar villighet: att gå till möten tidigt och stanna efter mötet, hjälpa till att ställa iordning möten, ta andra NA-medlemmars nummer och ringa dem.

58.              Är jag villig att följa min sponsors anvisningar?

59.              Är jag villig att gå på möten regelbundet?

60.              Är jag villig att anstränga mig så gott jag kan för tillfrisknandet? På vilka sätt?

Ödmjukhetens princip som är så central för det första steget, uttrycks renast i vår kapitulation. Ödmjukhet identifieras enklast som en acceptans av vem vi sant är – varken sämre eller bättre än vi trodde att vi var när vi använde, bara mänskliga.

61.              Tror jag att jag är ett monster som har förgiftat hela världen med mitt beroende? Tror jag att mitt beroende helt saknar inverkan på samhället som helhet? Eller något mitt emellan?

62.              Har jag en känsla för min relativa betydelse inom min familje-  vänkrets? I samhället som helhet? Vilken känsla är det?

63.              Hur tillämpar jag ödmjukhetens princip i samband med detta arbete med första steget?

För att tillämpa acceptansens princip behöver vi göra mer än bara erkänna att vi är beroende. När vi accepterar vårt beroende, känner vi en djupgående inre förändring som understryks av en stigande känsla av hopp. Vi börjar och förnimma en känsla av frid. Vi försonas med vårt beroende och tillfriskande och den betydelse dessa realiteter kommer att ha i våra liv. Vi fruktar inte en framtid med mötesgående, kontakt med vår sponsor och stegarbete, istället börjar vi se tillfrisknandet som en dyrbar gåva och att det arbete som har att göra med det inte är värre än andra rutiner i livet.

64.              Har jag försonats med faktumet att jag är en beroende?

65.              Har jag försonats med det jag måste göra för att förbli drogfri?

66.              På vilket sätt är acceptansen av min sjukdom nödvändig för mitt fortsatta tillfriskande?

Att gå vidare
när vi blir redo att gå vidare till steg två, kommer vi antagligen att finna att vi undrar om vi har arbetat tillräckligt bra med steg ett. Är vi säkra på att det är dags att gå vidare? Har vi ägnat lika mycket tid åt det som andra kan ha ägnat detta steg? Har vi verkligen fått en förståelse för detta steg? Många av oss har funnit det till hjälp att skriva om vår förståelse av varje steg när vi förbereder oss för att gå vidare.

67.              Hur vet jag att det är dags att gå vidare?

68.              Vilken är min förståelse av steg ett?

69.              På vilket sätt har min tidigare kunskap och erfarenhet påverkat mitt arbete med detta steg?

Vi har nått en punkt där vi ser resultaten av vårt gamla sätt att leva och accepterar att ett nytt liv krävs, men vi ser sannolikt ännu inte hur fullt av möjligheter tillfrisknandets liv är. Det kanske är tillräckligt att ha frihet från aktivt beroende just nu, men vi kommer snart att finna att tomrummet vi har fyllt med droger eller andra besatta och tvångsmässiga beteende tigger om att fyllas. Att arbeta med resten av stegen kommer att fylla det tomrummet. Härnäst på vår resa mot tillfrisknandet kommer steg två.

 


 





 

Taggar: FRÅGOR, NA, NASTEG, Steg 1;