13/5-13–> 29/12-21
❤Glädjen var kort men stor ❤
Du kom till mig som jourhem, runt 11 år gammal, jag hade redan förberett mig att det inte skulle bli lätt att finna ett sista hem för dig men det gjorde mig inget. Du var som en stor knähund och så gosig och tillgiven *kramar om*
Jag minns dig med värme och kärlek och du förtjänade verkligen inte slutet du fick <3
Jag började typ dejta en tjej från dalarna, tänkte bra med avstånd och jag kunde fokusera på dig och mitt liv.
Hon kom ner en helg, föll för dig och sen under intensiv period åkte vi till dalarna och var där 2 veckor åt gången. Det var inte vad jag ville men jag blev inte hörd. Hennes mamma var livrädd för dig och krävde jag skulle ha munkorg på dig, fruktansvärt onödigt eftersom du inte gjort ett enda utfall, men hon baserade det på din ras. Som om du skulle vara farlig för det 😂 Sen efter ett tag började hon att tjata om att jag skulle sälja dig, då började jag sätta mig emot mer och sa till tjejen jag dejtade att jag ville åka hem. Jag hade fortfarande kvar min lägenhet (i smyg för hennes mamma tyckte jag skulle säga upp den med) ((Känner vilken extrem tur jag haft i livet med dejter och deras familjer!!))
Hennes morsa la ut annons om dig, det var 2 som nappade, en i Falun och en i Göteborg. Han i Falun mötte vi upp och de bestämde han skulle få prova att ha dig i en vecka. Men redan dagen efter ringer han och vill/måste lämna tillbaks. På grund av att du hade varit stirrig och nervös. Inte så jäkla konstigt eftersom det var ny plats och nya människor och jag hade inte lämnat din sida en enda gång sedan du kom till mig.
Vi hämtade dig iallafall, jag var glad :) Det var inte "svärmor från helvetet" och jag sa dag ut och dag in att jag ville bli skjutsad till stationen så jag kunde åka hem utan framgång.
Vi åkte ner en vända till mig under denna perioden och jag försökte med det mesta att hon skulle åka hem utan mig och Theo.
Jag var inte kär och jag hade inte samma känslor som tjejen hade och jag försökte bryta upp vad vi än hade. Men ah, den dagen kom 2 dagar efter du hade fått somna in...
Dagarna före nyår åkte vi ner till Göteborg, jag gillade verkligen inte att han skulle vara så långt ifrån mig. Paret tog emot honom, och tjejen berättade om Theo som om hon känt han länge, jag satt helt ärligt jäkligt butter och höll om Theo tills hon bestämde vi skulle åka. Vi skulle sova i min lägenhet under natten eftersom det var långa sträckor vi åkte. Jag gjorde ytterligare försök att stanna kvar och att hon skulle åka.
Jag stalkade upp dem som hade honom, tjejen skulle få pengar för honom veckan som kom. (Inget logiskt med tanke på att det var MITT ansvar med Theo och ingen annans!)
Jag skrev till paret och ville ha uppdatering ganska mycket och hoppades att dem skulle ångra sig och jag skulle få tillbaka honom.
Tjejens mamma hade tjatat fram och tillbaka under månaderna att antingen sälja eller avliva. Och detta är helt utan grunder!
Det var sådant hat som byggdes upp inom mig för tjejen och hennes mamma. Det var som att jag satt i en jäkla bur och inte kom ut!
Den 28e kom det fram till att dem inte tänkte betala honom. Jag skrev då att antingen kommer paret och lämnar honom eller så hämtar jag honom! Det sista alternativet fick jag inte iallafall (För er som trodde jag skulle ha en talan)
Tjafset mellan paret, tjejen och hennes mamma och mig pågick nästan hela natten! Tills dem skriver den 31e att dem avlivat honom och att jag skulle betala dem för det! Det visade sig senare att tjejen hade tilltit avlivning och hade haft den diskutionen med sin mamma om att betala den.. 😡 Vi åkte på någon nyårsfest, jag var så förbannad att det kokade i mig, jag pinade igenom mig kvällen hos deras bekanta. Hennes mamma hade sagt till mig att inte ta något medans vi var iväg, som de skulle vara så jäkla enkelt! Nytt år kom, vi var hemma hos tjejen igen runt 2-3 tiden, helvetet bröt lös! Jag krävde att få åka hem, jag ville aldrig i hela livet se eller höra från dem igen!
Tjejen och jag rök ihop tills hon tryckte upp mig mot väggen sa åt mig hålla käften, jag skrekfrågade; "Hur skulle det kännas om jag dödade ditt djur?!" Sen kom smällarna, det var visst en öm punkt om att döda andras djur....🙄
Hennes pappa, som aldrig sa ett ord eller knappt ens märktes av slet bort henne från mig och slängde ut henne från rummet. Han kom tillbaka till mig en stund senare och sa att han skjutsar mig till stationen så fort dem börjar gå igen, men att jag skulle hålla mig i rummet tills den dagen. Jag gick med på det.
Han kom in med mat och dricka till mig, kollade nästan hela tiden på klockan, bara en natt till! En enda natt till sen är jag äntligen hemma!
Pappan skjutsade mig runt 9-tiden på söndagen, tåget skulle gå kvart i 10. Han sa att om jag hade glömt något så löser vi det senare. Jag tackade honom för skjutsen och biljetten och sa förlåt och han förstod mig.
Jag fick en hel del meddelande från tjejen från det att jag åkte till 2 veckor efteråt.Att hon var ledsen och att hon saknade mig och hade dåligt samvete att det gick så långt hon syftade då på slagen och inte om Theo....
Hon och hennes mamma dödade min vän och en del inom mig. Aldrig igen att jag vill ha ett förhållande där jag går igenom likanade, ännu mindre när oskyldiga djur blir drabbade.
Det är snart 2 år sen, tiden spelar ingen roll när man saknar någon <3 Vila i frid min älskade vän <3
